« TOBBS

- ur en vanlig killes perspektiv

Vid ett vägskäl

Jag känner mig faktiskt nästan vilsen just nu och det är en känsla jag aldrig haft förut. Jag har alltid sett mig själv som en helt vanlig kille, bekymmersfri, nöjd och utan större ambitioner. Men de senaste åren har en eskalerande känsla av att vara otillfredsställd vuxit i mig. Det känns som att jag slösar bort min tid på absolut ingenting. Livet saknar på något sätt mening. Jag har börjat brottas med existentiella frågor och jag har känt mig allt mer arg på folk och situationer som uppstår. Samtidigt har jag haft mindre lust än innan att göra saker över huvud taget. 

Tabu för män att tala ut

Vi män har inte riktigt uppmuntrats att "tala ut" om sådant som tynger oss, vi vet knappt ens hur man gör. Jag har ju bloggen här, men det känns inte heller helt bekvämt att skriva om en massa allt för personliga grejer här. Jag fick i alla fall tipset om en bra psykolog i Malmö av en släkting till mig, som varit lite som en bror för mig under min uppväxt, och jag har nyss börjat gå. 

Redo för förändring

Det gör mig så vansinnig att det ska vara ett sådant tabu för oss män att vädra känslor och tankar - tänk så många som går omkring och lider i onödan - eller alla de som lättar på trycket med ilska och aggressioner. Det är oacceptabelt. Jag älskar att gå till min psykolog och mår så satans bra efter varje möte. Jag känner på mig att detta var precis vad jag behövde för att komma loss från min onda cirkel. Nu känner jag mig redo för förändringar!

7 aug 2017